ett ögonblick i mitt liv var ett ögonblick från händelsen i kumla år 2009. det började med att vi faller bakåt med UTVn i andra försöket på att komma över det djupa diket. ögonblicket då jag och anders inte hinner hoppa av.

UTVn faller och vi är kvar, vilket leder till att just vi får den över oss. allting svartnade för stunden och jag hörde bara hur jag skrek efter pappa, smärtan var olidlig just då.  

pappa, rikard och daniel tog bort UTVn från oss och pappa kramade om mig. han bad mig ställa mig upp men jag det jag såg var bara ett vitt ljus och jag blev yr. jag fick lägga mig ner och andas lugnt och fint, det gick kanoners tills jag hör en röst någonstans som säger "somna in in nu". skulle jag verkligen dö?

nej, det fanns andra planer för mitt liv och jag reste mig upp för att gå tillbaka till "campingen", till mamma. jag började se vitt igen men fick fortsätta gå och min syn blev bättre, dock allt som var vitt i verkligheten lös de verkligen om. men det var bara att ignorera det och knalla vidare. fast jag kunde inte gå själv utan pappa och kim fick vara mitt stöd.

när jag kom tillbaka satte jag mig ner och började stört lipa (hade nog insett vad som hade hänt). sen blev det gråtkalas mellan mig, mamma, pappa och bror. hela familjen grät. just detta ögonblicket var hemskt, alla grät över mig, att det faktiskt inte gick så illa mer än några "skrap"sår och svullet höftben.

svullnaden