varför har jag svårt att öppna mig på äldre dar? jag menar när man var liten kunde man prata med vilken människa som helst utan att skämmas ett piss, nu vågar man inte säga ett knyst utan att känna personen. kanske är man rädd att säga fel? kanske rädd att man ska bli hånad? kanske rädd att visa vem man egentligen är.. alla säger fel, men det som är fel kanske leder till något bra, kanske skämtas bort & sen är det bortglömd. men icke, man är för rädd för att tro att det skulle bli bra om man sa fel. jag önska jag sa fel, eller kanske någonting i huvudtaget, den första onsdagen på sommarlovet 2009..